SYTYCK- La Grande Finale

Mmmm, jag känner mig inte särskilt lyckosam i min utmaning, koreografi. Jag anmälde mig som Quick Step och det känns som om jag tagit mig an utmaningen som en sådan, d v s jag tror att allt ska gå så fort. Det gör det ju inte om man väljer att koreografera TVÅ koftor samtidigt.

Jag började mycket sammanbitet och koncentrerat med gedigen provstickning av en uppifrån kofta, men sen tappade jag sansen.

Min dotter önskade sig en långkofta i discofärger. Åh så roligt det verkade och så fort det skulle gå med relativt grovt garn och betydligt grövre stickor än de jag brukar sticka med. Men varven var långa eftersom jag ville sticka fram-och backstycke samtidigt.

Det som rörde till det var att jag började sticka för löst utan att räkna om masktätheten, så när jag var nästan uppe vid fickan så visade det sig att jag stickat till någon som var minst 40 cm tjockare än dottern. Det var bara att repa upp ner till resåren och börja om. Varven blev nu visserligen kortare, men tiden, lusten och orken tröt. Jag måste erkänna att jag smugit mig till lite Quick Step-stickning för att inte deppa ihop totalt.

Så är läget just nu, men jag har en plan...efter julafton, under de många lediga dagarna, då ska det stickas och koreograferas vidare. Även om min utmaning som koreograf inte har resluterat i annat än frustration och känslor av misslyckande så SKA koftan bli färdig, dottern nöjd och jag sluta som stolt koreograf.

Sen tänker jag nog återvända till mitt Quicksteppande och endast ägna mig åt koreografi i smått. Fast jag ska ju såklart sticka den gediget koreograferade koftan till mig själv färdig också. Jag har ju börjat och den känns väldigt lovande.

Tack Lisa för denna utmaning som verkligen var en utmaning. Jag tror jag skulle fixat baletten bättre men då hade ju utmaningen varit mindre.

Jag har förstått att jag inte är tillräckligt tålmodig när det gäller sånt som jag inte ser resultat av snabbt. Kan man träna upp sånt när man hunnit bli mormor kan man undra.

Jag är otroligt imponerad av alla SYTYCK-deltagarnas insatser och ska fundera ytterligare några dagar över var jag ska lägga min röst.

Händer på Stickkafé

Fick hjälp att fotografera stickande händer när det var stickkafé på biblioteket.

Torpbesök

Nu har jag besökt Lisa i torpet, hälsat på hund och katter och tänt i hennes kakelugn. Dessutom hann jag sticka lite och träffa andra SYTYCK-stickare.

Fixeringsbild i Tant Koftas garnkorg.



Barnbarnen Tilda och Elsa lånade min kamera och tog bilderna

Räkna om och repa upp

Jag har haft på känn de senaste varven att diskokoftan blir för vid. Eftersom den medverkande varit engagerad på annat håll testades stegen först i dag och mina farhågor besannades. Resåren nertill är perfekt, men sen måste det minskas maskor. Jag får repa upp alla färggranna varv och korta stegen. En tröst är att varje varv i dansen kommer att gå fortare framöver.
Jag inser att vara koreograf kräver mer tålamod än jag egentligen besitter, men även om jag inte blir färdig inom utsatt tid så ska jag bli det i sinom tid.
Planen är att sticka ca 15 cm oregelbundna ränder efter den breda resårkanten och sen göra fickor och därefter en transportsträcka, fortfarande med oregelbundna ränder. När jag kommer upp till ärmhålet ska jag minska för raglan i ett stycke samtidigt som jag gör en V-ringning. Jag avslutar med att sticka ärmarna på rundsticka uppifrån.
Framkanten stickar jag i mosstickning samtidigt som koftan, vilket gör att jag hela tiden jobbar med tre nystan. Lite trassligt blir det, men snyggt tycker jag.

Musiken har tystnat

Koreografen har problem. Musiken som ljöd inspirerande och satte igång två projekt inom en vecka är nu helt tyst och dansarna tar endast några sega steg då och då, sen lägger de sig ner och stirrar surt och uppfordrande på koreografen. Jag behöver musik, fokusering och inspiration.

Novembersnö

Sovmorgon och jag har tid för fotografering mot snö.
Koftan avancerar långsamt och den turkos sotarmössan börjar ta form.




Drops Baby Merino är ljuvligt att sticka med.

Nederkant och knappval

Äntligen är koftans nederkant färdig och jag har valt knappar till koftan i discokoreografi. Den ser ju stillsam ut så här långt, men den ska bli vildare.
Parallellt pågår ett födelsedagsprojekt till Siri som fyller 7 år om några dagar och önskat sig långa benvärmare. Garnet Gjestals Bris fanns bland gåvorna vid förra årets SIV. Tack vare Sticksidan så har jag två nystan.

Här ska koreograferas mera

Dottern vill ha en långkofta och jag har åtagit mig uppdraget. Letade garn i går och det var inte helt lätt att hitta knalliga färger i ull. Det visade sig att det gamla hederliga Fritidsgarnet från SandnesGarn hade färger som godkändes av uppdragsgivaren.
Provlapp stickas i kväll.

Koreografens ouppmärksamhet

Som koreograf förväntas man planera sitt arbete och det gjorde jag mycket noga, vägde garn köpte till grön Rowan Felted Tweed, men...Noro Silkgarden är ju flerfärgat och det lilla nystan jag provstickade med innehöll en vacker rosa färg.


Härligt tänkte jag det blir grönt och rosa och jag tänkte rosa knappar...läckert. det blir lite lättare och lite klassisk balett i folkdanshoppandet.
När jag stickade undrade jag när det vackert rosa skulle börja ljuda, det blev mera mörkt och blått och grönt. Jag tittade lite noggrannare på mina dansare, många nystan. De var av en helt annan färgkombination, inte en rosa snutt så långt jag kunde se. Och det skulle ju användas, mitt garnlager så inte tal om att rusa till affären. Jag fick tänka om.












Gula knappar...och glömma den klassiska baletten. Det blir en präktig dans. Kanske kan jag vid sidan om som extrajobb koreografera något lättare, skirare.

Halskant

Så är jag då igång och halskanten är bra så här långt. Ett knapphål har jag gjort.
Det går inte fort när jag hela tiden antecknar. Ett av målen med min utmaning i koreografi är att verkligen dokumentera det jag gör.
Jag har satt en liten röd säkerhetsnål för att markera koftans rätsida och markörer för knappslån och raglanökningarna.
Jag måste säga att jag känner mig väldans "präktig" när jag jämför mig med alla discodansare, latinos och ballerinor.

Nu är koreografen redo för The Grand Show

Sista provlappen är stickad.

Hjälpmedel

Till min koreografi behövs någon form av markörer, så eftersom jag bävar inför själva koreografin sån ägnades lördagskvällen åt lite lugnande pyssel. Markörer som matchar dansarna tillverkades.
Nu ska jag ta en stärkande promenad och därefter sticka ett intarsiaprov för att se om det kan lösa ett problem i koreografin. Jag har hittat en bra beskrivning i Andean Folk Knits

Ännu en provlapp

Noro Silkgarden stickor 4,5 mm, 20 m rätstickning = 10 cm

Koll

Nu börjar jag få lite koll på maskantalet. I morgon laddar jag med följa Nike 5 år till dansträningen och så ska jag köpa knappar och tillverka stickmarkörer som matchar dansarna.

Och en provlapp

Rowan Felted Tweed stickor 4 mm, 22 m slätstickning = 10 cm

Presentation

Här är dansarna!
Den ena är tunn och lätt, den andra något kraftigare och kurvigare. De ska nu förenas i en dans som förhoppningsvis blir balanserad och utstrålar värme.

Garninköp

Dansarna är utsedda. Jag har köpt fyra nystan grön Rowan Felted Tweed och rotat fram en massa Noros Silk Garden i min stash. De ska svänga sig om varandra under min koreografi. Det återstår lite mer provstickning och uträkningar.

Garn Casting

Jag dansar ut och in i garnaffärer, stickar provlappar och känner på kvalitéer. Vilket garn som ska få dansa i min koreografi avgörs i slutet av veckan.

Hollywood Week

Nu börjar det kännas som allvar. Projektet som ska koreograferas börjar ta form i mitt huvud. Än är det inte riktigt dags att provsticka, men jag har börjat kolla på garn. Det ska bli något ljust i en varm ton. Jag har några garner i lagret som jag skulle kunna passa för provstickning så jag vet om det blir den rätta känslan i materialet. Det här stycket ska vara varmt men ändå lätt.

Funderingar

Jag funderar över hur jag ska göra en personlig koreografisk form av ett nyklassiskt stycke.
Under tiden ska jag försöka att avsluta åtminstone två projekt.